(Egentligen heter runstenen "Sö Fv1948;289" men det är ett omöjligt arbetsnamn så här får den heta 141b eftersom runsten 141(a) finns aldeles intill).

Under lång tid verkar den ha använts som väg/bro material och då legat med den ristade sidan uppåt.

Men även om runstenen blivit hårt sliten och några runor och ornamentik saknas så kunde man ändå tolka den fullt ut.
 

Två stora ormar med huvuden längst ned och svansar högst upp som är ihopbundna med en vacker boja.

Det här var nog den ornamentik som runristaren urspungligen tänkte sig, kanske även runbanden i mitten men det kan lika väl ha varit en bild med skifferrunor eller lönnrunor vilket finns på liknande runstenar i området.

Kanske utökade beställaren sin runinskrift så runristaren fick planera in de båda runbanden i mitten? Oavsett när runbanden planerades så växte en idé fram hos runristaren: utrymmet mellan runbanden och de redan huggna stora ormarna skulle ju kunna vara kroppar till två små ormar...?!

Till slut har han bestämt sig, det får bli två små ormar med huvuden uppåt och svansar nedåt.

Eftersom de stora ormarna redan har huggits får de nya huvudena ta utrymme innåt mot runbanden och svansarna som lindats runt de stora ormarnas halsar måste tyvärr blir dubbelt huggna, inte så vackert men när väl runstenen målats upp målades inte dessa, bara de rätta huggspåren.

I dag har jag målat upp alla huggspår så vi kan följa hur arbetet gick till för 1000 år sedan.

Den första delen är en traditionell runinskrift och finns i de stora ormarnas kroppar. Du börjar läsa nere till vänster.
Astrid lät göra detta minnesmärke efter Anund och Ragnvald, sin son.

Resterande runinskrift finns i runbanden.
Du börjar läsa från nedre vänstra bandet.
De dog i Danmark. De var mäktigast i Rönninge och de raskaste i Svitjod.

På fornnordiska i detalj.
Första delen i ormarnas kroppar:
ostriþ : lit : -ira : kum--- usi : at : anunt : auk : raknualt : sun : sin :

Andra delen i runbanden.
: urþu : ta---R : -tan--- - ---ku : ua : rikiR : o rauniki : ak : snialastiR : i : suiþiuþu :

Den huggna ytan är vänd mot sydöst så bästa ljuset faller på stenen från tidig morgon fram till ca 13:00, sedan hamnar den mer och mer i motljus.
 

Google map > Hitta dit direkt.

Fornvännen > Om nyfyndet år 1937

Runor > - Riksantikvarieämbet