Ornamentik och motiv i detalj:
 

Runinskrift:

Den fragmentariska runinskriften går över båda drakarna och börjar i nacken på drake 1 mellan tassen ock korset. 

Drake 1
Torsten (och) …  -sten reste …  (efter) Estrid .? …  och efter

× þorst… … …stain × rais… … -str-- …-… …uk × eftiR ×

Drake 2 (forts.)
Tunba…  Östen .?…”.

…tunba… × … × a… …R… …ain × …

Nedan följer fakta blandat med min målande beskrivning om hur jag tror historien om runstenen gick till. Ni får försöka hålla isär fakta och fiktion på egen hand.  

Om runristaren

Runristaren heter Östen!
Fast runinskriften är fragmentarisk kan vi ändå avgöra att runristaren är Östen genom hans unika detaljer i bilder och ornamentik som det blommiga korset och det lilla rundjuret med revben.

När jag försöker följa Östen som runristare hittar jag honom i området runt Bornsjön i Salem där några av hans tidigare runstenar finns.

Två av Östens ristningar som verkar vara ännu äldre, hans första trevande försök hittar jag i Huddinge kyrka, Sö 299 och Botkyrka kyrka Sö 283.

Huddinge kyrka, Sö 299, sid 276

Botkyrka kyrka Sö 283, sid 249

Senare i sin karriär och när han blivit lite säkrare i sitt arbete ristar han direkt på berghäll av granit. Det arbetet är mycket tyngre och svårare än att rista på en sten som ligger ner och som man reser i efterhand.
 

Vid den gamla vägen i Södertälje, uppe vid dagens Torekällberg ristar han Sö 312 med rundjuret till höger Sö 313. Östen har inte ristad Sö 311. 

Efter detta ristar han hällen i Vitsand, Sö 344b (eller Sö ATA322-1467-2011)  och Kiholm, Sö 344a.

Vitsand, Sö 344b (eller Sö ATA322-1467-2011)

Kiholm, Sö 344a

Då vattennivån på 1000-talet stod 5 meter högre än idag befann sig de båda ristningarna strax ovanför vattenlinjen.

Östen i Björkö by

Björkö by ligger intill den nu försvunna staden Birka. (Birka som stad upphör i slutet av 900-talet och Östen ristar U 6 i Björkö by omkring år 1065).

Den dag Östen kom till Björkö by för att ta del av sitt nästa uppdrag måste han ha blivit lyrisk inför uppgiften. Där på marken låg ett stort stenblock av röd sandsten som uppdragsgivaren önskade att Östen skulle rista en vacker runsten av. Östen skulle dessutom få fria händer att utforma konstverket helt på egen hand. 

Sandsten
Det är mycket lättare att rista i sandsten än i granit. Sandsten går inte heller sönder lika lätt när man ristar små detaljer eller gör täta huggspår.
Nackdelen med sandsten är istället att den inte tål nötning och att den lätt går sönder i bitar vid slag och stötar. 

Östens ornamentik
Östen har alltid haft lust för bilder och djurmotiv och han har länge försökt efterlikna några av de motiv han sett i sin ungdom. Rundjuret med revben går igen på flera av hans ristningar men det är först här på U 6 som den äntligen blir riktigt bra, det samma gäller den vackra tassen.

Här på den lätthuggna runstenen i Björkö by släpper han lös all sin kreativitet och fyller ytan med vacker ornamentik och bilder och såklart uppdragsgivarens runinskrift.
 

Runstenen blir rest
Den färdiga runstenen blev troligen rest på en höjd i byns hamn med bildytan ut mot vattnet. Där stod den länge i all sin prakt och både välkomnade och imponerade på byns gäster och besökare.

Runstenen faller
Efter lång tid, kanske 100 till 200 år ger marken vika för runstenens tyngd efter långvarigt höstregn. Runstenen faller framåt så ristningen döljs mot marken.

Kanske hade skötseln av runstenen blivit eftersatt så att mossa och lav börjat ta över stenens yta, kanske färgen bleknat och flagnat. Kanske minnet av personerna i runinskriften börjat suddats ut?

Att resa det tunga stenblocket igen skulle bli ett tungt arbete som man lät vänta med till senare... och sen glömdes den nog bort.

Runstenen blir krossad
Några hundra år senare, kanske på 15-1600-talet hade minnet av runstenen helt fallit i glömska.
En dag när man sökte efter kantiga stenar som byggmaterial till hus och husgrunder föll valet på ett stort sandstensblock ovanför den gamla hamnen.

Blocket är för stort för att användas som det var och behövde delas upp i bitar. Ved staplades upp på stenen och eldar tändes. Efter en tids eldande när stenen var tillräckligt upphettad kastade man kallt vatten på den så stenen chockades och sprack i bitar.

När man sedan vände upp de kantiga bitarna och fick se att det var en runsten man förstört så ansåg man nog att bitarna ändå fick bli byggmaterial som det var tänkt från början.

Fragmenten hittas igen
Under 1800-talet började flera bitar av den gamla runstenen dyka upp i Björkö by vid ombyggnationer och renoveringar av gamla hus.

När Upplands runinskrifter skrivs på 1940-talet tror man att bitarna hör till olika runstenar så de får namnen U 6, U 7 och U 8.

Det senaste fyndet är från 2012 och då börjar man förstå att alla dessa bitar kanske tillhör en och samma runsten och ett tiobitars pussel börjar läggas.

Tre runstenar blir till en
Försöket att pussla ihop bitarna lyckades och resultatet blev att de tio fragmenten blev till en runsten som nu fick namnet U 6.
 

Fragmenten visas i museet på Birka.

De idag kända fragmenten av U 6 (ca 70%) är lagda som ett stort pussel och kan ses i museet på Birka.
En fullskalig avbildning med färger finns här i Runstensparken på Adelsö och den bästa bilden kanske är den du ser här högst upp på webbsidan!

30% av ristningen saknas...
Flera delar av runstenen finns kvar i eller omkring husen i Björkö by och väntar på att bli återfunna. Men de mindre, men ack så viktiga skärvorna efter att runstenen krossades finns kvar på den plats där runstenen en gång restes och föll.

Vi vet inte den exakta platsen men vi tror att det är på en höjd vid byns hamn. Platsen bör vara väl synlig ut mot fjärden för ankommande båtar och ska finnas på minst fem meters höjd över Mälarens yta i dag.

Den har nog samtidigt stått nära vägen mellan hamnen och byn så att den som önskade skulle kunna gå fram och studera runstenen på nära håll.

Ni som bor i Björkö by idag, titta gärna lite extra i det området efter de små bitarna och tunna skärvorna av röd sandsten :-) Tidig vår är bästa tiden!

Eftertanke
Man kan undra hur dåtidens sjöfarare upplevde Östens ristningar utefter farleden, var de bara dekorativa, vackra och inbjudande eller gav de även någon sorts respekt för de områden de var på väg mot?

Man kan även undra om Björkö by var den sista runristningen eller om det finns fler längre norrut i farleden upp mot det nya Sigtuna eller gamla Uppsala? Ristningen vid Vitsand hittades av en slump så sent som år 2007 så det kan mycket väl finnas fler.

Om man vill söka efter dessa "eventuella" runristningar bör man söka i farleden norrut från Birka mot Sigtuna och Gamla Uppsala på väl synliga berghällar på minst 4,5 meters höjd över Mälaren.

Besöka runstenen.
Den finns i museet på Birka

Länkar

1943
Upplands runinskrifter >
Se U6, U7 och U8 på sidan 9-10

1992
Fornvännen > Sid. 230
Två pusselbitar hittas (av U 6)

2012
Fornvännen >
Om senaste fyndet och pusslet

2013-02-15
Birkaprojektet > En runsten växer fram.

2013-02-18
K-blogg > Pusslandet fortsätter

Runor > - Riksantikvarieämbetet

Google map > Hitta till Birkamuseet

Kontakt: kalle@runristare.se
Om du vill vara till hjälp eller har en fråga.
 

Alla runstenar i parken

Vi startar från norr och går medsols

Hovgården - U 11
Kungens runsten 

Alsnöhus - U 3
Hittad vid en utgrävning 1916

Adelsö kyrka - U 1
Tröskelsten till sakristian.
Nu inmurad i väggen.

Adelsö kyrka - U 2
Förstörd av brand.
Tidigare tröskelsten till kyrkan.

Dalby Adelsö - U 10
Hittad 1920 i Dalby, norra Adelsö.
Nu i sakristian i Adelsö kyrka.

Björkö by - U 6
Flera fragment som pussel.
Nu i museet på Birka.

Birka 2015 - U 5b (Nyfynd 2015)
2024.03.10 Ännu inte dokumenterad eller publicerad.

Aspa bro - Sö 141b (Sö Fv1948;289)
Nyfynd 1937 med namnet Svitjod (Sverige).

Gripsholmsstenen - Sö 179 
Mariefred, den mest kända Ingvarsstenen.

Skillstastenen - U 887
En av världens vackraste runstenar.

Sala sockenkyrka - Vs 29
Runristaren Livstens mästervärk.

Krogstagubben - U 1125
1500 år gammal och med urnordiska runor